När det kommer till att spendera

Man orkar inte gå omkring och vara förbannad jämt. I varje fall inte jag. För att behålla de rester av psykisk hälsa jag fortfarande har kvar stänger jag av mer och mer. Jag sappar över till Kunskapskanalen när Anders Borg eller Jan Björklund dyker upp i nyhetssändningarna och går ut och röker när dom rapporterar från palestinskt territorium. Jag läser byline i lokaltidningen först och själva artikeln bara om den är skriven av en reporter som kan skriva. Det blir färre och färre artiklar att läsa, kan jag meddela. Och när jag kommer till sporten bläddrar jag fram sex sidor för att slippa se eländet.
Konsekevensen blir att jag får mindre och mindre av vettigt input från massmediavärlden - jag missar säkert en massa viktig information också, men hellre det än att bli galen av all idioti och ytlighet. Under ytan ligger en fetstor vrede över tingens tillstånd och pyr, och så småningom lär jag väl brisera. Men än så länge håller jag mig hyfsat lugn.
Fast det finns småsaker som jag studsar av, och som jag inte kan värja mig emot, eftersom dom dyker upp precis överallt; i alla medier, bland alla journalister, bland mina barn och kamrater - ja, som sagt, överallt. Det handlar förstås om språket. Jag är född språkpolis och tänker inte bli nåt annat på ålderns höst heller.
Jag har inget emot att språket utvecklas och förändras, men jag tycker inte om när vi importerar anglosaxiska ord och uttryck och använder dem på fel sätt. Just nu är det ett uttryck och ett ord jag reagerar überkänsligt på:
"När det kommer till" och "spendera". "When it comes to" och "spend", alltså. Direktöversatt.
"När det kommer till kritan" är ett helt okej uttryck, tycker jag. Men inte "När det kommer till musiksmak" eller "När det kommer till pengar". Då heter det exempelvis "Vad gäller musiksmak" eller "När det handlar om pengar". Det går nästan alltid att formulera om en mening så att den blir smidigare och mer lättläst och begriplig. Och språkligt korrekt.
"Spendera" handlar enligt SAOL enbart om frikostighet och slösaktighet. "Att ha spenderbyxorna på" är ett talande uttryck. Om jag skulle ge mig till att spendera tid med mina barn skulle jag alltså slösa med tiden, underförstått använda den till något oviktigt. Därför tillbringar jag tid med mina barn, alternativt ägnar tid åt mina barn, alternativt är tillsammans med mina barn. Det skulle aldrig falla mig in att "spendera" tid på något jag tycker är viktigt eller intressant.
Varför jag retar mig på just de här orden? I det första fallet blir användandet ofta att min läsförståelse blir lidande - det är ett otympligt uttryck och jag får ofta ta om för att få ordning på hela meningen. I det andra fallet hävdar jag att "spendera" inte betyder det alla tycks tro att det betyder. Och när ord används på det sättet mister språket sin viktigaste uppgift; att göra det möjligt för oss människor att kommunicera med varandra och förstå varandra.