Det föredömliga landet i väster

Dom har ingen kärnkraft och dom är inte med i EU. Och dom har som första västland erkänt den nya palestinska regeringen (om jag inte helt har missuppfattat informationen).
Man borde söka asyl i Norge av politiska skäl.

Sommartid

I dag gick vi över till sommartid i Sverige. Det medför att solen tittar in genom gliporna i persiennen och bländar mig så jag vaknar en timme senare om morgnarna, att den dyker upp på min balkong en timme senare mitt på dagen och att den lyser en timme längre på balkongen om kvällen. Det där sista är bra; i dag firade jag och Signe den lyckliga tilldragelsen med att äta middag på balkongen. Fantastiskt att det är tillräckligt varmt för att sitta där utan ytterkläder och utan att maten kallnar innan man ätit upp den - halv sex på kvällen den 25 mars!

Jag har också börjat förbereda sommarsäsongen på balkongen - trettio tussar med lobeliaplant, hälften blå och hälften rosa, frodas i jiffypots i vardagsrumsfönstret. Förhoppningsvis kommer de att överleva, växa till och bli lagom stora tills det är dags att sätta ut dem i balkonglådorna.

Ordförande Persson

Jag såg första avsnittet av Erik Fichtelius serie om Göran Persson i kväll. Jag förstår att Figge tyckte det var värt att bli av med jobbet för att få göra ett sånt knäck.
Det är förvisso trevligt att få sina fördomar bekräftade. Men det är också skrämmande att Sverige så länge har legat i händerna på en sån person. Själv har jag aldrig träffat på nån i verkliga livet som varit så självgod, så övertygad om sin egen förträfflighet, så övervärderat sin egen betydelse och så totalt dissat de flesta i sin omgivning. Nivea eller HSB spelar ingen roll; fet och dryg och egenmäktig. Har nån i Partiet kommit på tanken att låta honom genomgå en större eller mindre sinnesundersökning? Det skulle vara intressant i alla fall att få höra en erfaren psykologs utlåtande...
Alldeles oavsett hur Mona Sahlin sköter sitt jobb kommer hon aldrig att kunna göra det sämre än den där tokfan!

Snart är det din tur!

Så stod det med feta, vita bokstäver mot mörkt lila botten på en broschyr som damp ner i brevlådan häromsistens. Det handlar om övergång till digitaltevesändningar. Fast så tolkar ju inte vi det, jag och mina barn.
Jag klippte av den där framsidan och sparde den. Väldigt användbar text, tänkte jag, i alla möjliga sammanhang.
Till min glädje har mina barn ärvt min sorts sinne för humor. Så Signe kopplade genast ihop Snart är det din tur! med en annan fin text jag haft sittande på väggen ett par år. Det är en annons jag klippt ur lokaltidningen, med en helt fantastiskt fantasieggande text - i all sin enkelhet:
"Dags att beställa gravsten för uppsättning i höst. Vi ritar din personliga gravsten medan du väntar."
Och visst klistrade jag fast den lilla annonsen på den stora broschyrtexten. Budskapet får mig att fnissa i genomsnitt var tredje gång jag går förbi. Framförallt fascineras jag fortfarande av den lilla annonsen. Hur tänkte dom som formulerade den? Jag associerar i vart fall till Dödens väntrum; man känner liksom på sig att det snart är dags att lämna in, går dit och sätter sig och väntar, och under tiden ritar dom en PERSONLIG gravsten som man hinner se och godkänna innan tiden runnit ut. Var det meningen att nån skulle uppfatta annonsen annorlunda, tro?

Veckans höjdpunkt...

Klockan åtta, fredag kväll, sänds Så ska det låta i Svt 1. Det är något jag ser fram emot. Typ veckans höjdpunkt. Då sprättar jag veckans vinpava eller treliterslåda, brer ut mig bekvämt i soffan och koncentrerar mig en hel timme på teve. Det är bra underhållning, helt enkelt. Och att jag ser fram emot det säger väl en del om mitt liv. Det är rätt meningslöst. Det får mig osökt att tänka på Tage Danielssons Hur en skönhets dag förflyter:
Jag vaknar vid nio och dricker mitt te,
sen gör jag makeup till dess klockan är tre.
Så sminkar jag av mig till framemot nio,
tar på mig min nattkräm och somnar vid tio.
Själv vaknar jag nån gång mellan åtta och tio, oavsett hur länge jag varit vaken kvällen innan. Ett klart ålderstecken. Jag försöker inte ens somna om. Slår igång kaffebryggaren, hämtar upp tidningen från dörrmattan, går på toa, läser tidningen och dricker mitt kaffe, delvis sittande i sängen, delvis på balkongen med dagens första cigg.
Sen slår jag på datorn och kollar mailen och Funky fresh innan jag hemfaller åt några timmars meningslöst spelande på Gamehouse.
När posten dunsar in genom brevinkastet kollar jag den, och sen händer det att jag uträttar nånting, typ plockar i och ur diskmaskinen, tömmer kattlådan eller fyller på kattmat, fyller i några blanketter som måste fyllas i eller så, och sen hamnar jag ofta vid datorn med samma jävla hjärndödspel igen.
Framåt fyra börjar jag bli lite hungrig och tar nån macka eller så. Sen försöker jag få tiden att gå genom att spela idiotspel på datorn, gå och handla, ta fram stickningen eller så, tills jag slår på teven och kollar på nyheterna vid sexsnåret, och därefter Gokväll... Ibland är jag tillräckligt hungrig för att laga mat och äta vid teven då. Det är dagens höjdpunkt typ, alla dagar utom fredag då.
Ja, så finns det ju Kunskapskanalen. För annars är det bara Plus som är nåt att se, på måndagar. Ibland är det nåt möte på kvällen, och det ger ju en viss mening åt just den dan. Annars får jag ta till omläsning av nån bok jag står ut med, eller att försöka intressera mig för någon form av faktaprogram i någon av Svt:s kanaler, tills jag avslutar dagen med mer drygspel på datorn.
Så kul är mitt liv. Ärligt talat skulle jag inte ha nåt emot att dö. Bara sådär. För jag kan inte se att det är nån direkt mening med att leva såhär.