"Jag har just stekt min första igelkott."
Så mailade nån till Karlavagnen i kväll, och berättade att han - för jag är övertygad om att det var en han - födde upp igelkottar i sitt gamla hönshus, samt att det smakade gott och var mört och så.
Själv skulle jag nog inte så gärna äta igelkott. Eller råtta. Eller katt. Och skulle jag ha fött upp nånting den här säsongen skulle det väl ha varit ekorrar - det har varit extremt mycket ekorrar här i trakten i år. De flesta levande, springande och klättrande på gator, gårdar och i träd, och några döda, på gator och vägar, ihjälkörda.
Igelkottaskinn kan man ju använda att lappa byxor med, enligt visan. Men ekorrskinn, gråverk tror jag att det heter, kan man ju göra riktiga pälsar av. Fast äta ekorrkött - det vete fan.
Men jag är väl snart där. A-kassedagarna är på upphällningen, och den nya sysselsättningsgarantin som träder i kraft den 1 oktober vet åtminstone inte min arbetsförmedlingshandläggare riktigt hur den ska fungera. Man ska beredas plats nånstans, men bara hos privata arbetsgivare. Inte inom den offentliga sektorn, där det verkligen behövs folk. Det jag kan hoppas på är alltså att få sitta och scanna in handlingar, sitta och sälja prenumerationer på Svenska Dagbladet eller syssla med nåt annat lika samhällsnyttigt.
Som arbetssökande blir man varse hur ohyggligt nära den amerikanska arbetsmarknaden vi redan är. En mycket stor del av de jobb som erbjuds är långt ifrån heltidstjänster. Kolla här, leta på jobb som är lite sådär allmänna, utan specifika krav på utbildning. Om du inte visste det kan jag alltså meddela att vi redan är där, vi som inte har en trygg heltidsanställning; vi ska ha minst 2-3 jobb och flytta till en uttjänt husvagn för att överleva.
Jag betackar mig.
Såna som jag, med IQ en bit över hundra och med högskoleutbildning, vi förväntas bli entreprenörer och skapa våra egna jobb, och gärna också några andras. Tillexempel städerskors, till hushållsnära tjänster. Och så ska vi tycka att höjden av lycka är att äga våra bostäder och en massa skit. Och sträva efter att köpa mer skit. Och för att kunna göra det ska vi dumpa priserna i vår bransch och anställa folk som inte är med i facket och så.
Jag passar inte in i den mallen. Jag håller just på att sortera ut all skit jag lagt mig till med genom åren, och jag har inte den minsta lust att uppamma nån entreprenörsanda.
Jag vill ha ett vanligt jobb. Ett heltidsjobb. Med en lön en bit över a-kassenivån. Och jag skulle göra de flesta jobb bättre än de flesta. Men får jag nåt?
Nä, det blir nog fan till att flytta ut i nån uttjänt husvagn och leva på ekorrkött. Eller dö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag måste ju säga att du är pessimistisk även om du har helt rätt. Tragiskt men sant.
Jörgen
Ja, jag är pessimistisk. Och ja, jag har rätt. Kolla på af:s Platsbanken och se hur många konstruktiva heltidsjobb du hittar för gemene man. Efter dagens tillkännagivanden om indragningar i a-kassan för deltidsarbetslösa står det helt klart att USA är ledstjärnan. Minst tre jobb och en skabbig husvagn att bo i, och ändå får du räkna med att svälta. Det är vad som väntar. Och är du sjukskriven så spelar det ingen roll vilken diagnos du har; i regeringen Reinfeldts värld översätts allt från cancer till whiplashskada; allt från utbrändhet till diabetesamputerade ben med LATHET. Du ska jobba tills du dör. En av mina närmaste vänner har just en whiplashskada och har verkligen försökt att jobba. Några timmar per vecka, typ. Hon spydde på hemvägen, varenda gång, trots att hon verkligen ville jobba. Jag har svårt att förstå att såna som Maud Olofsson eller Göran Hägglund kan sova om nätterna. Men det kanske går bra om man tjänar tillräckligt mycket och får vara med i teve tillräckligt mycket. Det kanske är värt att sälja sin själ för sånt. Fast jag skulle inte göra det.
Men när ledningsgruppen bara består av folk som föddes med silversked i munnen och totalt saknar relevant nätverk och empati blir det tydligen såhär. Hoppas att alla förstår att det gäller att mobilisera inför nästa val. Även om man tillhör den grupp som misstror parlamentarismen drabbas man av eländet.
Skicka en kommentar