Jag har Leta.se som startsida. Det är väl mest av slentrian; jag har alltid haft det. Men jag tycker också det är praktiskt, eftersom eniro har en egen liten ruta på leta-sidan. En bra söksida som jag har lärt mig hantera, helt enkelt.
Nåt jag inte är så himla imponerad av är däremot den högraste spalten på Leta.se. Om jag har förstått saken rätt så är det tv4-slasknyheter, tv4-ekonominyheter, tv4-sportnyheter samt en dos recept från tv4-program. Jag har länge undrat exakt när det var ekonominyheter började bli en självklar egen del av varenda jävla nyhetssändning - konstigt nog ännu inte i Sveriges Radio. Att sport går före allt annat har jag förstått sen första teveapparaten kom in i hemmet, när jag var sådär sex år. Mat har hypats på de mest bisarra sätt de senaste ... tja, sådär tio åren.
Men det är alltså inte nyheter som är viktiga för mig. Och ännu mer fantastisk blir den här nyhetsvärderingen när man kollar vilka nyheter som ligger längst upp. Ett par exempel från de senaste dagarna:
90-åring levde med döda syskon
En 90-årig kvinna levde tillsammans med tre döda syskon i sitt hem i Chicago. Ett av syskonen tros ha varit död sedan 1980-talet.
I fredags hittades 90-åringens tre syskon i det viktorianska huset i den exklusiva förorten Evanston i Chicago. Det var efter ett tips från en socialarbetare som polisen kontaktade den 90-åriga kvinnan. Enligt obduktionen dog alla syskonen naturliga orsaker.
Ett av syskonen har inte setts till sedan tidigt 80-tal, medan de andra två tros ha dött 2003 och i maj i år. Grannarna säger till tidningen Chicago Sun-Times att de frågade kvinnan om syskonen när de inte hade sett till dem på länge, men kvinnan förklarade att syskonen antingen flyttat eller inte längre kände sig trygga utomhus. Ingen av grannarna ville snoka och man trodde på den gamla damens förklaringar. - Hon är en rar, gammal dam. Vi tycker mycket om henne, säger en granne till tidningen.
Kropparna var helt eller delvis påklädda när polisen fann dem. Kvinnan är förd till ett äldreboende. En utredning ska granska hur kvinnan kunde ha kropparna i huset, men hon är inte misstänkt för något brott. Grannarna försökte hjälpa 90-åringen med mat, men damen tog inte alltid emot hjälp.
- Man gick inte in. Man lämnade sakerna vid bakdörren, säger en granne till Chicago Sun-Times.
Elisabet Malmgrenelisabeth.malmgren@tv4.se
Publicerad 10 nov 2008 09:37
http://nyhetskanalen.se/1.713176/2008/11/10/90_aring_levde_med_doda_syskon
Åttaåring inför rätta för mord
En åttaårig pojke står åtalad för mord på sin pappa och en annan man i Arizona, USA. Enligt polisen har pojken erkänt att han skjutit de båda männen. De båda männen hittades döda i onsdags i pappans hem i den lilla orten St Johns, Arizona, nära mexikanska gränsen. Den andra mannen hyrde ett rum i huset. Åttaåringen har erkänt att han skjutit männen, men inget motiv har framkommit.
Pojkens försvarare säger att man hanterar ärendet som ”vilket annat mord som helst”. - Vårt ansvar är att ta hand om honom oavsett anklagelserna mot honom. Men han är en åttaårig pojke – han är rädd, säger försvararen Ron Wood till CNN. - Det är uppenbart att han är skakad och rädd. Han har ryckts upp ur en bekväm situation som han kände till och satts i en han inte har någon kunskap om. Han lider. Han är en rädd, liten pojke, säger andra försvararen Ben Brewer till tv-kanalen KPHO.
Enligt försvararna finns det inga tecken på att pojken varit i trubbel förut. - Vi har inte sett något som indikerar att pojken misshandlats, säger Ron Wood. Försvararna ifrågasätter polisens förhörsmetoder. - Bevisningen är minimal. Jag tror att det är stor risk att man använt sig av otillåtna förhörstekniker, säger Ben Brewer till KPHO.
På måndagen framträdde pojken inför rätten där man bestämde att låta pojken genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Alla inblandade i målet belades med munkavel tills nästa gång rätten sammanträder i ärendet, vilket blir den 19 november. Åttaåringen hålls på en ungdomsvårdsanstalt där han får skolundervisning, då ingen tagit på sig vårdnaden av pojken. - Vi har en åttaåring på ungdomsvårdsanstalt som behöver någon som tar med honom hem, men vi har inte hittat den personen. Styvmamman ville inte ha vårdnaden om honom och mamman har inte heller tagit på sig det, säger Ron Wood till KPHO.
Elisabet Malmgrenelisabeth.malmgren@tv4.se
Publicerad 11 nov 2008 10:33 http://nyhetskanalen.se/1.715193/2008/11/11/attaaring_infor_ratta_for_mord
Det jag undrar är varför det är viktigt för oss att veta det här. Det finns inte ens den enkla dramaturgin med ont och gott; det är bara två tragedier utan förklaring, utan sensmoral och så totalt utan anknytning till mig och mitt liv. Varför är det här viktiga nyheter för mig? Så viktiga att tv4 lägger ut dom som toppnyheter på webben?
tisdag 11 november 2008
fredag 17 oktober 2008
Drygt ett år sen sist
Jag konstaterar att det är mer än ett år sen jag bloggade. Det hänger i huvudsak ihop med min mentala hälsa - jag har mått så jävla dåligt att jag inte förmått bry mig så mycket om omvärlden att det varit värt att dela med sig av funderingarna. Inte för att jag mår så mycket bättre, men ändå. Det är mycket jag tänkt och upplevt under det dryga år som gått.
Rent fysiskt är väl det mest konkreta som hänt att jag låtit avliva två av de tre katterna. Ett lyckokast, skulle det visa sig. Eljest och Shitt-Britt skapade mer problem än trivsel, och sen de försvann för ett par månader sen har katt nummer tre - eller nummer ett, om man ska vara korrekt - Axilur, blivit så mycket mer social och rolig än tillförne.
I övrigt har inte mycket förändrats. Dock har min skrivklåda ökat, i takt med att jag försökt undvika att kommentera mina barns bloggar och bilddagböcker. Jag behöver helt enkelt nånstans att pysa ur mig saker och ting.
Det direkt utlösande för att jag satte mig vid tangentbordet nu var ett tillkännagivande i Kulturnyheterna: Försäljningen av Marx´s Das Kapital har tredubblats i Tyskland sen i fjol.
En bidragande orsak till mitt återupptagna bloggande är ett par samtal jag haft med olika personer de senaste dagarna. Marie och Lakmal Ihalagamage delade till fullo min analys av sakernas tillstånd häromdan. Och i dag har jag lunchat med en tidigare arbetskamrat, som visade sig ha precis samma åsikt som jag i helt andra frågor.
Det fascinerande är att båda fenomenen är klart kopplade till utvecklingen. Av samhället, av världen, av vad som publiceras om vad som händer. Kort sagt, om det vi upplever som nuet.
Rent fysiskt är väl det mest konkreta som hänt att jag låtit avliva två av de tre katterna. Ett lyckokast, skulle det visa sig. Eljest och Shitt-Britt skapade mer problem än trivsel, och sen de försvann för ett par månader sen har katt nummer tre - eller nummer ett, om man ska vara korrekt - Axilur, blivit så mycket mer social och rolig än tillförne.
I övrigt har inte mycket förändrats. Dock har min skrivklåda ökat, i takt med att jag försökt undvika att kommentera mina barns bloggar och bilddagböcker. Jag behöver helt enkelt nånstans att pysa ur mig saker och ting.
Det direkt utlösande för att jag satte mig vid tangentbordet nu var ett tillkännagivande i Kulturnyheterna: Försäljningen av Marx´s Das Kapital har tredubblats i Tyskland sen i fjol.
En bidragande orsak till mitt återupptagna bloggande är ett par samtal jag haft med olika personer de senaste dagarna. Marie och Lakmal Ihalagamage delade till fullo min analys av sakernas tillstånd häromdan. Och i dag har jag lunchat med en tidigare arbetskamrat, som visade sig ha precis samma åsikt som jag i helt andra frågor.
Det fascinerande är att båda fenomenen är klart kopplade till utvecklingen. Av samhället, av världen, av vad som publiceras om vad som händer. Kort sagt, om det vi upplever som nuet.
onsdag 3 oktober 2007
Ett sätt att supa bort en viktig del av sitt liv
Jag har suttit i tingsrätten halva dan i dag och lyssnat på en rättegång. Det handlade om de två grabbarna som rånade och misshandlade Nisse. Det märkliga är att man såhär efteråt är mest bekymrad för att de två unga gärningsmännen mer eller mindre tycks ha förstört sina liv - på en enda alkoholindränkt kväll/natt.
Det handlar alltså om två killar, 17 och 18 år, från Västjämtland, som åkt in till stan för att festa med kompisar. På väg in till stan och framkomna till förfest respektive fest har den ene tryckt i sig tio starköl och en flaska dessertvin, den andre minst en halv flaska 70-procentig absint. Varpå de - försedda med varsin teleskopbatong - gick ut från festen på Körfältet och i tur och ordning rånade två yngre killar på deras mobiltelefoner, rånade och misshandlade Nisse samt gjorde sig skyldiga till olaga hot mot och skadegörelse på en taxichaufför respektive -bil. (Eller, om man ska vara helt korrekt, är misstänkta för de här brotten. I Sverige är man inte skyldig förrän man dömts för brott.)
Tidigare inga noteringar i belastningsregistret, båda går i gymnasiet och verkar tämligen normala. Inte Guds bästa barn, antagligen, men heller inga problembarn direkt. Ganska vanliga killar. Man kan förstås invända att riktigt riktig kan man inte vara om man går ut och begår tre olika ganska grova brott under loppet av flera timmar. En dum grej kan nästan vem som helst göra, men en hel räcka? Man kan också ha åsikter om att den ene av killarna ungefär en vecka efter den famösa fredagsnatten på Körfältet drack sig så full att han ramlade och skadade sig så till den grad i ryggen, att han nu är stelopererad. Det kanske tyder på att killen har alkoholproblem av nåt slag. Det var i alla fall det intryck jag fick; det här är killar som funkar ganska normalt till vardags, men som har uppenbara problem med att sätta gränser för sitt eget drickande, och som absolut borde avhålla sig från att dricka med tanke på hur det kan gå när de dricker. De borde alltså få någon sorts vård eller hjälp för att lära sig hantera eller avstå från alkohol.
Men om jag förstod saken rätt så har Åre kommuns socialförvaltning omöjliggjort det alternativet. Som jag förstod det finns det tre steg i bestraffning av brottslingar i den här åldern:
- ungdomstjänst, alltså oavlönat samhällsnyttigt arbete
- ungdomsvård, där det krävs en behandlingsplan för att tingsrätten ska kunna döma till det
- sluten ungdomsvård, vilket är samma sak som fängelse fast för unga
Socialförvaltningen i Åre har inte presenterat någon behandlingsplan. Och såväl åklagare som försvarare tyckte att ungdomstjänst var ett för lindrigt straff för såpass grova brott. Återstår alltså sluten ungdomsvård. Åklagaren gjorde klart att brotten, om de åtalade varit över 21 år, hade ett straffvärde på minst två års fängelse. Med den "ungdomsrabatt" som rättsväsendet tillämpar skulle det innebära nånstans mellan ett och ett och ett halvt år för de här killarna - åtminstone för den äldre av dem.
Och enligt Nisses målsägandebiträde så är den tjänstgörande tingsrättens ordförande inte snäll i sin bedömning. Därför blir det väldigt intressant att se vad rätten kommer fram till. Dom faller inom kort. Det som stod tämligen klart efter rättegången var att de båda faktiskt är skyldiga till det de åtalats för, även om försvaret ifrågasatte en del av brottsrubriceringen. De är bundna till rånen eftersom mobiltelefoner och nycklar anträffats på dem, samtliga målsägande verkade trovärdiga, Nisses skador är dokumenterade och så vidare.
Det kan inte vara nån höjdare att för en tidigare ostraffad, ung människa bli inlåst i x antal månader på en anstalt i Syd- eller Mellansverige. Ingen av dem lär heller bli en särskilt mycket bättre människa av det.
En höjdare vore det däremot om alla samhällskunskapslärare höll koll på den här typen av brottmålsrättegångar och tog med sig alla killar i högstadie- och gymnasieålder på studiebesök i tingsrätten till just sånt här. Att höra åklagaren förklara straffsatser skulle nog få de flesta att tänka en smula. Och att höra domen, när den kommer, borde få åtskilliga unga killar att fråga sig hur coolt det är att dricka sig redlös.
Det handlar alltså om två killar, 17 och 18 år, från Västjämtland, som åkt in till stan för att festa med kompisar. På väg in till stan och framkomna till förfest respektive fest har den ene tryckt i sig tio starköl och en flaska dessertvin, den andre minst en halv flaska 70-procentig absint. Varpå de - försedda med varsin teleskopbatong - gick ut från festen på Körfältet och i tur och ordning rånade två yngre killar på deras mobiltelefoner, rånade och misshandlade Nisse samt gjorde sig skyldiga till olaga hot mot och skadegörelse på en taxichaufför respektive -bil. (Eller, om man ska vara helt korrekt, är misstänkta för de här brotten. I Sverige är man inte skyldig förrän man dömts för brott.)
Tidigare inga noteringar i belastningsregistret, båda går i gymnasiet och verkar tämligen normala. Inte Guds bästa barn, antagligen, men heller inga problembarn direkt. Ganska vanliga killar. Man kan förstås invända att riktigt riktig kan man inte vara om man går ut och begår tre olika ganska grova brott under loppet av flera timmar. En dum grej kan nästan vem som helst göra, men en hel räcka? Man kan också ha åsikter om att den ene av killarna ungefär en vecka efter den famösa fredagsnatten på Körfältet drack sig så full att han ramlade och skadade sig så till den grad i ryggen, att han nu är stelopererad. Det kanske tyder på att killen har alkoholproblem av nåt slag. Det var i alla fall det intryck jag fick; det här är killar som funkar ganska normalt till vardags, men som har uppenbara problem med att sätta gränser för sitt eget drickande, och som absolut borde avhålla sig från att dricka med tanke på hur det kan gå när de dricker. De borde alltså få någon sorts vård eller hjälp för att lära sig hantera eller avstå från alkohol.
Men om jag förstod saken rätt så har Åre kommuns socialförvaltning omöjliggjort det alternativet. Som jag förstod det finns det tre steg i bestraffning av brottslingar i den här åldern:
- ungdomstjänst, alltså oavlönat samhällsnyttigt arbete
- ungdomsvård, där det krävs en behandlingsplan för att tingsrätten ska kunna döma till det
- sluten ungdomsvård, vilket är samma sak som fängelse fast för unga
Socialförvaltningen i Åre har inte presenterat någon behandlingsplan. Och såväl åklagare som försvarare tyckte att ungdomstjänst var ett för lindrigt straff för såpass grova brott. Återstår alltså sluten ungdomsvård. Åklagaren gjorde klart att brotten, om de åtalade varit över 21 år, hade ett straffvärde på minst två års fängelse. Med den "ungdomsrabatt" som rättsväsendet tillämpar skulle det innebära nånstans mellan ett och ett och ett halvt år för de här killarna - åtminstone för den äldre av dem.
Och enligt Nisses målsägandebiträde så är den tjänstgörande tingsrättens ordförande inte snäll i sin bedömning. Därför blir det väldigt intressant att se vad rätten kommer fram till. Dom faller inom kort. Det som stod tämligen klart efter rättegången var att de båda faktiskt är skyldiga till det de åtalats för, även om försvaret ifrågasatte en del av brottsrubriceringen. De är bundna till rånen eftersom mobiltelefoner och nycklar anträffats på dem, samtliga målsägande verkade trovärdiga, Nisses skador är dokumenterade och så vidare.
Det kan inte vara nån höjdare att för en tidigare ostraffad, ung människa bli inlåst i x antal månader på en anstalt i Syd- eller Mellansverige. Ingen av dem lär heller bli en särskilt mycket bättre människa av det.
En höjdare vore det däremot om alla samhällskunskapslärare höll koll på den här typen av brottmålsrättegångar och tog med sig alla killar i högstadie- och gymnasieålder på studiebesök i tingsrätten till just sånt här. Att höra åklagaren förklara straffsatser skulle nog få de flesta att tänka en smula. Och att höra domen, när den kommer, borde få åtskilliga unga killar att fråga sig hur coolt det är att dricka sig redlös.
måndag 24 september 2007
Fylleri
Här sitter jag och fyller år. Det går bra att gratulera mig via kommentarfunktionen.
Det var bättre förr. Typ för två år sen...
Det var bättre förr. Typ för två år sen...
måndag 17 september 2007
Kallt
I morse när jag vaknade låg det snö på marken. En månad för tidigt minst för den första snön. Dessutom tycks hela Sverige "fira" att det är ett år sen alliansregeringen tillträdde. Det blåser jävligt kallt.
onsdag 12 september 2007
Överlevnadsstrategier
"Jag har just stekt min första igelkott."
Så mailade nån till Karlavagnen i kväll, och berättade att han - för jag är övertygad om att det var en han - födde upp igelkottar i sitt gamla hönshus, samt att det smakade gott och var mört och så.
Själv skulle jag nog inte så gärna äta igelkott. Eller råtta. Eller katt. Och skulle jag ha fött upp nånting den här säsongen skulle det väl ha varit ekorrar - det har varit extremt mycket ekorrar här i trakten i år. De flesta levande, springande och klättrande på gator, gårdar och i träd, och några döda, på gator och vägar, ihjälkörda.
Igelkottaskinn kan man ju använda att lappa byxor med, enligt visan. Men ekorrskinn, gråverk tror jag att det heter, kan man ju göra riktiga pälsar av. Fast äta ekorrkött - det vete fan.
Men jag är väl snart där. A-kassedagarna är på upphällningen, och den nya sysselsättningsgarantin som träder i kraft den 1 oktober vet åtminstone inte min arbetsförmedlingshandläggare riktigt hur den ska fungera. Man ska beredas plats nånstans, men bara hos privata arbetsgivare. Inte inom den offentliga sektorn, där det verkligen behövs folk. Det jag kan hoppas på är alltså att få sitta och scanna in handlingar, sitta och sälja prenumerationer på Svenska Dagbladet eller syssla med nåt annat lika samhällsnyttigt.
Som arbetssökande blir man varse hur ohyggligt nära den amerikanska arbetsmarknaden vi redan är. En mycket stor del av de jobb som erbjuds är långt ifrån heltidstjänster. Kolla här, leta på jobb som är lite sådär allmänna, utan specifika krav på utbildning. Om du inte visste det kan jag alltså meddela att vi redan är där, vi som inte har en trygg heltidsanställning; vi ska ha minst 2-3 jobb och flytta till en uttjänt husvagn för att överleva.
Jag betackar mig.
Såna som jag, med IQ en bit över hundra och med högskoleutbildning, vi förväntas bli entreprenörer och skapa våra egna jobb, och gärna också några andras. Tillexempel städerskors, till hushållsnära tjänster. Och så ska vi tycka att höjden av lycka är att äga våra bostäder och en massa skit. Och sträva efter att köpa mer skit. Och för att kunna göra det ska vi dumpa priserna i vår bransch och anställa folk som inte är med i facket och så.
Jag passar inte in i den mallen. Jag håller just på att sortera ut all skit jag lagt mig till med genom åren, och jag har inte den minsta lust att uppamma nån entreprenörsanda.
Jag vill ha ett vanligt jobb. Ett heltidsjobb. Med en lön en bit över a-kassenivån. Och jag skulle göra de flesta jobb bättre än de flesta. Men får jag nåt?
Nä, det blir nog fan till att flytta ut i nån uttjänt husvagn och leva på ekorrkött. Eller dö.
Så mailade nån till Karlavagnen i kväll, och berättade att han - för jag är övertygad om att det var en han - födde upp igelkottar i sitt gamla hönshus, samt att det smakade gott och var mört och så.
Själv skulle jag nog inte så gärna äta igelkott. Eller råtta. Eller katt. Och skulle jag ha fött upp nånting den här säsongen skulle det väl ha varit ekorrar - det har varit extremt mycket ekorrar här i trakten i år. De flesta levande, springande och klättrande på gator, gårdar och i träd, och några döda, på gator och vägar, ihjälkörda.
Igelkottaskinn kan man ju använda att lappa byxor med, enligt visan. Men ekorrskinn, gråverk tror jag att det heter, kan man ju göra riktiga pälsar av. Fast äta ekorrkött - det vete fan.
Men jag är väl snart där. A-kassedagarna är på upphällningen, och den nya sysselsättningsgarantin som träder i kraft den 1 oktober vet åtminstone inte min arbetsförmedlingshandläggare riktigt hur den ska fungera. Man ska beredas plats nånstans, men bara hos privata arbetsgivare. Inte inom den offentliga sektorn, där det verkligen behövs folk. Det jag kan hoppas på är alltså att få sitta och scanna in handlingar, sitta och sälja prenumerationer på Svenska Dagbladet eller syssla med nåt annat lika samhällsnyttigt.
Som arbetssökande blir man varse hur ohyggligt nära den amerikanska arbetsmarknaden vi redan är. En mycket stor del av de jobb som erbjuds är långt ifrån heltidstjänster. Kolla här, leta på jobb som är lite sådär allmänna, utan specifika krav på utbildning. Om du inte visste det kan jag alltså meddela att vi redan är där, vi som inte har en trygg heltidsanställning; vi ska ha minst 2-3 jobb och flytta till en uttjänt husvagn för att överleva.
Jag betackar mig.
Såna som jag, med IQ en bit över hundra och med högskoleutbildning, vi förväntas bli entreprenörer och skapa våra egna jobb, och gärna också några andras. Tillexempel städerskors, till hushållsnära tjänster. Och så ska vi tycka att höjden av lycka är att äga våra bostäder och en massa skit. Och sträva efter att köpa mer skit. Och för att kunna göra det ska vi dumpa priserna i vår bransch och anställa folk som inte är med i facket och så.
Jag passar inte in i den mallen. Jag håller just på att sortera ut all skit jag lagt mig till med genom åren, och jag har inte den minsta lust att uppamma nån entreprenörsanda.
Jag vill ha ett vanligt jobb. Ett heltidsjobb. Med en lön en bit över a-kassenivån. Och jag skulle göra de flesta jobb bättre än de flesta. Men får jag nåt?
Nä, det blir nog fan till att flytta ut i nån uttjänt husvagn och leva på ekorrkött. Eller dö.
tisdag 5 juni 2007
Grattis, alla helnyktra EU-förespråkare!
Och förstås alla andra som glatt röstade in oss i EU trots att ni tycker att den svenska, tidigare restriktiva alkoholpolitiken, var bra. I dag kom ett besked som tycks ha överraskat alla utom mig - att Sverige inte kan hindra folk från att importera alkohol. Hur jävla blåögd får man vara?
Nu återstår bara att se hur regeringen tänker bygga upp hela den kontrollapparat som krävs för att dom ska få in alkoholskatter och för att säkerställa att inte underåriga lånar morsans identitet när dom handlar på nätet. Hur det ska finansieras kan jag däremot gissa: Det finns bergis några fattigpensionärer att klämma några kronor till ur. Och med tanke på hur jävla många pensionärerna börjar bli blir det nog inga problem.
För övrigt skiner solen så inihelvete här i dessa dagar. Hägg och syren blommar samtidigt, liksom för övrigt mina nyutslagna tulpaner i rabatten utanför porten. Jag ägnar en stor del av dagarna åt att hitta soliga men blåsiga platser att sitta och läsa deckare på. Det är inte lätt.
Och så har jag förstått att införandet av nationaldagen som helgdag har givit ungdomarna ytterligare en självklar festdag. Blivande studenter framförallt, men även merparten av övriga ungdomar, är ute och super till i det ljuvliga vädret. Med eller utan direktimporterad dryck.
Nu återstår bara att se hur regeringen tänker bygga upp hela den kontrollapparat som krävs för att dom ska få in alkoholskatter och för att säkerställa att inte underåriga lånar morsans identitet när dom handlar på nätet. Hur det ska finansieras kan jag däremot gissa: Det finns bergis några fattigpensionärer att klämma några kronor till ur. Och med tanke på hur jävla många pensionärerna börjar bli blir det nog inga problem.
För övrigt skiner solen så inihelvete här i dessa dagar. Hägg och syren blommar samtidigt, liksom för övrigt mina nyutslagna tulpaner i rabatten utanför porten. Jag ägnar en stor del av dagarna åt att hitta soliga men blåsiga platser att sitta och läsa deckare på. Det är inte lätt.
Och så har jag förstått att införandet av nationaldagen som helgdag har givit ungdomarna ytterligare en självklar festdag. Blivande studenter framförallt, men även merparten av övriga ungdomar, är ute och super till i det ljuvliga vädret. Med eller utan direktimporterad dryck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)