Överlevnadsstrategier

"Jag har just stekt min första igelkott."
Så mailade nån till Karlavagnen i kväll, och berättade att han - för jag är övertygad om att det var en han - födde upp igelkottar i sitt gamla hönshus, samt att det smakade gott och var mört och så.
Själv skulle jag nog inte så gärna äta igelkott. Eller råtta. Eller katt. Och skulle jag ha fött upp nånting den här säsongen skulle det väl ha varit ekorrar - det har varit extremt mycket ekorrar här i trakten i år. De flesta levande, springande och klättrande på gator, gårdar och i träd, och några döda, på gator och vägar, ihjälkörda.
Igelkottaskinn kan man ju använda att lappa byxor med, enligt visan. Men ekorrskinn, gråverk tror jag att det heter, kan man ju göra riktiga pälsar av. Fast äta ekorrkött - det vete fan.
Men jag är väl snart där. A-kassedagarna är på upphällningen, och den nya sysselsättningsgarantin som träder i kraft den 1 oktober vet åtminstone inte min arbetsförmedlingshandläggare riktigt hur den ska fungera. Man ska beredas plats nånstans, men bara hos privata arbetsgivare. Inte inom den offentliga sektorn, där det verkligen behövs folk. Det jag kan hoppas på är alltså att få sitta och scanna in handlingar, sitta och sälja prenumerationer på Svenska Dagbladet eller syssla med nåt annat lika samhällsnyttigt.
Som arbetssökande blir man varse hur ohyggligt nära den amerikanska arbetsmarknaden vi redan är. En mycket stor del av de jobb som erbjuds är långt ifrån heltidstjänster. Kolla här, leta på jobb som är lite sådär allmänna, utan specifika krav på utbildning. Om du inte visste det kan jag alltså meddela att vi redan är där, vi som inte har en trygg heltidsanställning; vi ska ha minst 2-3 jobb och flytta till en uttjänt husvagn för att överleva.
Jag betackar mig.
Såna som jag, med IQ en bit över hundra och med högskoleutbildning, vi förväntas bli entreprenörer och skapa våra egna jobb, och gärna också några andras. Tillexempel städerskors, till hushållsnära tjänster. Och så ska vi tycka att höjden av lycka är att äga våra bostäder och en massa skit. Och sträva efter att köpa mer skit. Och för att kunna göra det ska vi dumpa priserna i vår bransch och anställa folk som inte är med i facket och så.
Jag passar inte in i den mallen. Jag håller just på att sortera ut all skit jag lagt mig till med genom åren, och jag har inte den minsta lust att uppamma nån entreprenörsanda.
Jag vill ha ett vanligt jobb. Ett heltidsjobb. Med en lön en bit över a-kassenivån. Och jag skulle göra de flesta jobb bättre än de flesta. Men får jag nåt?
Nä, det blir nog fan till att flytta ut i nån uttjänt husvagn och leva på ekorrkött. Eller dö.

Varför går hela västvärlden åt höger?

Höger vann över vänster även i Frankrike. Tidigare har exempelvis Sverige och Finland drabbats av liknande valresultat. Varför? Är det ett bevis på snedfördelningen på klotet, att västvärlden lever som om det fanns 3-4 jordklot? Att folk har det för bra, helt enkelt?
För mig är det logiskt att man röstar som i Venezuela om det hålls fria och demokratiska val. Trots att medierna är höger väljer folk som inte har det så bra att rösta på nån som dom hoppas ska förändra deras tillvaro till det bättre. Men hos oss i de här trakterna är välfärden så påfallande att vi kostar på oss att skita i solidaritet med dem som har det sämre. Här är det viktigare att kasta ut invandrare och få en tusenlapp mer i plånboken varje månad. Typ.
Jag har börjat grubbla mer och mer på vilka som är "vanligt folk" och vad dom har för standard. Det är till exempel påfallande många som uppenbarligen har råd med förhållandevis nya och bensinslukande bilar. Det räcker med att ta en promenad i valfritt bostadsområde för att konstatera det. Själv har jag som ensamstående aldrig ansett mig ha råd med bil överhuvudtaget. Kan nån berätta för mig hur "vanligt folk" lever och tänker? I min vänkrets tror jag inte det finns nån som har det särskilt fett, och få som röstar på nånting till höger om socialdemokraterna. Har jag missat nåt?